Det började med en krypande känsla av ångest och en rädsla för att umgås med andra människor. Jag var ständigt rädd för att visa min otillräcklighet och osäkerhet. Jag var i behov av ständig bekräftelse och jag visste att det inte skulle hålla, inte i längden, en dag skulle jag bli avslöjad.

Inom mig var det kaos, självkänslan låg och jag var långt ifrån så stark som jag så desperat försökte visa på utsidan. Så länge jag presterade bra kunde jag inför mig själv rättfärdiga min existens men när det önskade resultaten uteblev förstärktes självföraktet och ångesten. En dag blev det för mycket, jag minns så väl det där samtalet när munnen pratade men kroppen inte gav någon resonans. Orden var tomma och innehållslösa. Jag hade kunnat säga vad som helst utan att det fanns någon relation till orden jag uttryckte. Det gjorde mig otroligt rädd. I ett desperat försök att stilla den stigande ångesten satte jag mig på min cykel, trampade snabbare än någonsin och lugnade mig med att jag skulle ta mitt liv. Livet ville annat och jag fick stöd av min familj och min omgivning. 


En lång period av djup ångest, depression, självmordstankar och destruktivitet följde. Trots mycket stöd var avgrunden bottenlös. Ångest och mörker vart jag än vände mig. Jag upplevde det som att jag hade tappat mig själv och inte längre visste hur jag skulle orientera mig i relationer, till omgivningen eller i livet. Det som tidigare känts naturligt för mig blev plötsligt svårt, så som att känna mig bekväm med familj och vänner, att skratta och skämta och att ta in och sortera information. Jag kände mig helt borttappad och fel.

Detta blev starten på min resa att åter hitta tillbaka till mig själv.

I många år har jag sökt mig till personlig utveckling, genomgått otaliga kurser och terapiformer, allt för att förstå mig själv och varför jag inte mått bra. Under tidens gång har jag insett betydelsen av min fantastiska kropp! Att det var kontakten med kroppen jag så djupt längtade efter. I samtalsterapin kände jag mig smart och insiktsfull men genombrotten uteblev. Jag glänste med mina intellektuella resonemang och utvecklade min reflektionsförmåga, detta var ett bra tag min räddning men jag kom aldrig riktigt till kärnan eller i kontakt med min genuina livsglädje. Den starka livsglädjen som jag visste fanns där långt inom mig.
Det var först när jag började närma mig min kropp som jag förstod vad som saknats. Som ett uttryck för min längtan att närma mig min kropp, sökte jag mig till fysioterapeututbildningen. Inom fysioterapin är det psykosomatiken som fascinerat mig mest. Ett synsätt som utgår ifrån att kropp och själ hör samman och att vi genom att arbeta på kroppsnivå kan få kontakt med oss själva. Under utbildningen förstod jag också att jag hade en förmåga att kommunicera med kroppen på ett unikt vis, på ett djupare plan, och började därför utforska detta vid sidan om.

Under mitt utforskande av att både ge och få kroppsbehandlingar har jag upptäckt hur intimt sammankopplad den kroppsliga upplevelsen är med upplevelsen av livet. Känner jag mig trång, har svårt att röra mig och andas fritt, så känner jag inte heller att jag har så mycket livsutrymme till mitt förfogande. Är jag rädd och kroppen känns hämmad på grund av gamla obearbetade upplevelser kan jag inte heller vara närvarande i nuet eller få tillgång till mig själv och mina resurser.
 
 

“If nothing within you stays rigid, outward things will disclose themselves”

-Bruce Lee

 
Jag har med tiden utvecklat en stark kontakt med min kropp och hur den känns på flera nivåer, i olika delar och olika strukturer. Jag har en väldig respekt för, och nära relation till min kropp och hur den känns. Liksom min egna kontakt ökat, har också kontakten med andra ökat. Jag kan känna in andra på ett sätt som är unikt. Jag både ser och känner in andra människor och vad deras kroppar kommunicerar. Bara genom ett handslag eller en kram kan jag känna om du kan ta emot eller håller livet borta från dig själv. Kan du tänka dig att din kropp är så häftig att den kan ge så mycket information om vi bara är villiga att lyssna och möta upp!

Med anledning av min egna erfarenhet och resa, känner jag idag en stor passion och längtan efter att få hjälpa andra att på ett vänligt och tryggt sätt åter komma i kontakt med sig själva genom sin kropp!

Varmt välkommen!